Samojedhund är en arktisk slädhundsspets vars förfäder levde med samojediska och ostjakiska folkslag i Sibirien och norra Ryssland, där samojedhundarna användes som draghundar, jakthundar och i vissa fall även för att valla ren. Även dagens samojedhundar är väl anpassade till kyla och kan med fördel användas som draghundar, däremot har de inte särskilt mycket vallhundsinstinkter i sig.

Samojedhund i Sverige

Samojedhundar kom till Finland från Ryssland så pass tidigt som 1890-talet, och därifrån vidare till Sverige. Den första registrerades 1893. Svenska Kennelklubbens första rasstandard för samojedhund är från år 1908.

I skrivande stund finns det 1 820 samojedhundar yngre än 10 år registrerade i SKK:s ägarregister DjurID. De är fördelade över 1 445 ägare. Som jämförelse kan nämnas att samma register innehåller över 19 000 labrador retriever hundar, drygt 15 000 golden retrievers och mer än 13 000 hundar av rasen tysk schäferhund – de tre vanligast förekommande raserna i registret.

Svenska kennelklubben

Svenska kennelklubben placerar samojedhunden i Grupp 5, vilket är en grupp för spetsar och raser av urhundstyp. Det är en stor grupp som kan delas in i ett antal tydliga undergrupper, och den inkluderar bland annat polarspetsarna och våra nordiska jaktspetsar. Här finns även hundar av urhundstyp från många andra delar av världen, såsom nakenhundarna Xoloitzcuintle från Latinamerika.

Några exempel på hundraser som ingår i Grupp 5 är Akita, Alaskan malamute, Basenji, Chow Chow, Dansk spids, Finsk lapphund, Hälleforshund, Isländsk fårhund, Karelsk björnhund, Lapsk vallhund, Norrbottensspets, Pomeranian, Shiba och Siberian Husky.

Svenska Polarhundklubben

Den specialklubb som rasen Samojedhund hör till i Sverige är Svenska Polarhundklubben (Sphk).

Inom Svenska Polarhundklubben finns en särskild rasklubb för Samojed.

http://sphk.se/samojed

Hur stor och tung blir en Samojedhund?

Den svenska rasstandarden för Samojed anger att idealmankhöjden för hanhund är 57 cm, med en tolerans för + 3 cm. Idealmankhöjden för honhund är 53 cm, med en tolerans för +3 cm.

För båda könen gäller att kroppen ska vara cirka 5% längre än mankhöjden.

Rasstandarden innehåller inga regler för vikt, men kroppen ska vara elegant och smidig, samtidigt som hunden utstrålar styrka och uthållighet.

Utseende och päls

Samojedhunden ska enligt den svenska rasstandarden vara vit eller gräddvit, eller vit och bisquit (bottenfärgen måste vara vit med några bisquitfärgade områden). Rasstandarden godkänner inte hundar som ser ljusbruna ut.

Samojedhundens päls har en karakteristisk naturlig lyster, och det är tydligt att pälsen är anpassad för att skydda hunden i ett kallt klimat. Den är riklig, tjock, elastisk och tät och består av två hårlag:

• En mjuk och tät underull som isolerar och hjälper hunden att bibehålla rätt kroppstemperatur
• Yttre täckhår som skyddar underullen. Täckhåren är längre, strävare och rakare än håren i underullen.

I nacken och på skuldrorna bildar pälsen en ”krage” kring huvudet, vilket är extra tydligt hos hanhundarna. På lårens baksidor bildar pälsen ”byxor”.

Öronens insidor är pälsbevuxna för att vara skyddade mot kyla, och det samma gäller huden mellan tårna på tassarna.

Jämfört med andra polarhundar kräver samojedhunden ganska mycket borstning, men den gäller alltså i jämförelse med andra polarhundar – inte med hundar i genomsnitt. Pälsen är inte svårskött, men man bör borsta den regelbundet och öka antalet borstningar under perioder då hunden fäller.

Man bör bara bada och schamponera om det verkligen behövs, och för att förebygga fuktexem bör pälsen fönas torr efteråt.

Samojedhund hälsa

Det är en förhållandevis frisk och sund ras. Höftledsdysplasi (HD) förekommer, men 1984 införde Svenska kennelklubben ett registreringsförbud för avkommor vars föräldrar inte höftledsröntgades innan parning. Det är inte heller förenligt med SKK:s grundregler att använda individer med höftledsdysplasi i aveln.

Den valpförmedling som rasklubben för Samojed driver hänvisar enbart till uppfödare som använder föräldradjur som är HD-fria och dessutom har fått intyg från veterinär att några tecken på ärftliga ögonsjukdomar inte finns. Valpförmedlingen har också en regel mot att förmedla kullar där någon av föräldrarna har någon grad av armbågsdysplasi.

Värt att veta är också att arbetet mot glaukom (en ögonsjukdom) hos Samojed ingår i Projekt hundavel, ett projekt som sjösattes gemensamt av Svenska kennelklubben, Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) och försäkringsbolaget Agria.

Diabetes

Sedan 2005 har ett forskningsprojekt rörande diabetes hos svenska hundar bedrivits vid SLU och Uppsala universitet. Av 180 000 hundar forsäkrade hos Agria blev 860 diagnostiserade med diabetes, ofta sent i livet. Runt en procent av hundarna fick diabetes om de blev 12 år gamla.

Det visade sig finnas stor skillnad mellan olika hundraser. Allra störst risk hade den australiska terriern och näst högst risk hade samojedhunden. Därefter följde svensk lapphund, jämthund och border collie. På listan över de tio hundraser som hade högst risk hittar vi även finsk stövare, drever, west highland white terrier, hamiltonstövare och beagle.

Enligt en teori, som dock ej bekräftats vetenskapligt, kan raser utvecklade för kalla klimat ha en ökad genetisk risk att utveckla diabetes eftersom extra höga sockernivåer i blodet kan ha varit en överlevnadsfördel i kylan.

Diabetes är inte en vanlig sjukdom hos svenska samojedhundar, men sjukdomen är vanligare hos samojederna än hos de flesta andra hundraser.

För mer information:
https://www.agria.se/hund/artiklar/forskning/nar-sockret-stiger-om-forskning-kring-diabetes-hos-hund/

Bakgrund

Samojedhunden har fått sitt namn efter de samojediska folken i Ryssland. Samojedfolken har en stark koppling till området kring Vita havet och floden Ob.

Samojedhunden har sitt ursprung i spetshundar som levde med samojediska och ostjakiska folk i Nordryssland och Sibirien. Detta var nomadiska folk som till stor del livnärde sig på jakt, och spetshundarna var viktiga som både jakthundar och draghundar. De sov med sina ägare i kåtorna och hjälpte till att hålla hemmet varm om nätterna.

Vita eller nästan helt vita spetshundar med ett milt temperament var vanligast i de nordligaste områdena. Något längre söderut var det vanligare med en blandning av vita, svarta och brunbrokiga hundar, och i dessa områden var det också vanligare att hundarna behövde kunna valla renar. Hos samojedfolken kallades de vita hundarna för bjelkier, vilket betyder ungefär ”vita hundar som ger vita valpar”. (Om du är intresserad av att veta mer om de flerfärgade hundarna rekommenderar vi att du söker information om den ryska hundrasen Olenegonnyj sjpits.)

Den äldsta engelskspråkiga text vi känner till som nämner samojedfolkens hundar är från 1689 och skrevs av den brittiske resenären Adam Brand.

Samojedhundar börjar spridas

I Ryssland började skatteindrivare använda sig av den här typen av spetshundar för sina resor, och på så vis blev hundarna mer kända i vidare kretsar.

På 1870-talet tog pälshandlare och timmeruppköpare med sig samojedhundar från Ryssland till Västeuropa.

Kronprins Edward av Storbritannien och hans hustru prinsessan Alexandra av Danmark var släkt med den ryska tsarfamiljen, och fick genom dem en samojedhund i present på 1880-talet.

Polarexpeditioner

När Fridtjof Nansen förberedde sig för sin arktiska expedition med skeppet Fram (den som ägde rum 1893-1896) köpte han samojediska slädhundar från Alexander Trontheim. Trontheim levde i Tobolsk i västra Sibirien och födde upp slädhundar för den ryska marknaden.

Även Roald Amundsen tog med sig samojediska slädhundar på sin expedition genom Nordostpassagen 1918-1922.

Ernest Kilburn Scott

En viktig person i samojedhundens historia utanför Ryssland är den brittiska zoologen Ernest Kilburn Scott som levde hos samojedfolk i tre månader under år 1889. När han återvände till England hade han med sig en brun spetshundsvalp vid namn Sabarka som present till sin hustru. Något senare importerade han den cremefärgade spetshundstiken Whitey Petchora från ett område väster om Ural och den snövita spetshundshanen Musti från Sibirien.

Dessa tre hundar kom att utgöra basen för det engelska avelsarbetet med samojedhunden, dock inte helt på egen hand eftersom senare forskningsexpeditioner tog med sig ytterligare spetshundar från Ryssland som kunde bidra med genetiskt material. Ernest Kilburn Scott köpte systematiskt på sig samojedhundar från polarexpeditioner från år 1893 och frammåt, bland annat en som från Roald Amundsens Antarktis-expedition.

Värt att veta är att det var vanligt att polarexpeditionerna införskaffade hundar från de mer östligt levande samojedfamiljerna; framförallt selkuperna och chanterna som rörde sig i området kring floderna Ob och Jenisej. Där var hundarna jakt- och draghundar snarare än renvallare. Dagens moderna samojedhundar beräknas därför ha ett ganska litet inslag av renvallande förfäder. (Ovan nämnda Sabarka är ett exempel på en hund från en befolkning där renskötsel förekom.)

Norden

Samojedhundar anlände till Finland från Ryssland så pass tidigt som i början av 1890-talet, och finska hundar togs så småningom till Sverige. Första registreringen skedde år 1893.

Rasstandard

Den första rasstandarden för samojedhund fastställdes år 1908 och var ett samarbete mellan SKK och NKK. (Detta var bara några få år efter unionsupplösningen mellan Sverige och Norge.) På den tiden ansågs samojedhunden vara en storleksvariant av nordisk spets eller lapsk spets, och det var också vanligt att vita lapphundar oavsett storlek kallades för samojedhundar. Den lilla vita danska spetsen har också kallats för samojedhund.

År 1909 faställdes en rasstandard i England, samma år som The British Samoyed Club grundades. Denna rasstandard premierade vita hundar, men tillät även flera andra färger. Det kom att dröja till år 1912 innan rasen accepteras av den brittiska kennelklubben.

Sedan 1969 är det Nordisk Kennelunion (NKU) som har det övergripande avelsansvaret för rasen samojedhund. De nordiska kennelklubbarna utformar tillsammans den rasstandard som gäller för alla nationella kennelklubbar som är anslutna till den internationella hundorganisationen FCI.