På denna sida:
Kattrasen perser karaktäriseras av kattens långhåriga päls och trubbiga nos. Rasen har influerats av både slanka långhårskatter från Mindre Asien och satta, europeiska korthårskatter.
Kroppsbyggnaden hos en perserkatt är kraftig och kompakt, med korta ben och stora runda tassar. Huvudet är runt, med kort bred nos, kraftig haka, rundad panna, stora runda runda ögon och små runda öron. Även svansen är kort och rund.
Sveriges Kattklubbars Riksförbund (SVERAK) har en rasstandard för perser.
Sajt: sverak.se/kattraser/perser/
E-post: sverak@sverak.se
Förr importerades perserkatter huvudsakligen från England, men kring mitten av 1980-talet blev det populärt bland svenska uppfödare att importera individer från USA istället, bland annat eftersom det fanns en bredare avelsbas där.
Perserkatter brukar i allmänhet vara lugna, sällskapliga och gosiga. De är kända för att ha ett jämt humör snarare än att växla snabbt mellan olika extrema känslolägen. Detta innebär inte att de är slöa eller tillbakadragna; tvärt om beskrivs de vanligen som pigga, alerta och sugna på att interagera med varandra och med människorna i hemmet. Det finns till och med många exempel på perserkatter som utvecklat starka vänskapsband med hunden i familjen.
Perserkatter kommer i många olika färger och färgkombinationer. Här är några vanliga exempel:
Persern har lång silkig päls och mycket underull. Den långa stora pälskragen är ofta iögonfallande. Svansen är kort och välpälsad.
Pälsen behöver borstas ofta för att undvika att den tovar sig. Det är också en bra idé att hålla den ren med hjälp av bad, eftersom ren päls är mindre benägen att tova sig. Det år svårt att ge någon strikt regel för hur ofta man bör bada sin perser, eftersom det varierar mellan olika individer, t ex på grund av att de har olika pälskvalité och olika livsstilar. Dessutom kan en individ behöva bada och borstas oftare under fällningsperioderna.
En vag tumregel är att bada sin perser varje eller varannan månad, men var redo att göra anpassningar för just din katt, samt öka på badandet under fällningsperioderna.
Persern är med sin korta och trubbiga nos en brakycefalisk kattras vilket innebär en ökad risk för de hälsoproblem som är associerade med denna huvudform. Hos en brakycefal kattras är skallbenet kortare än hos en vanlig bonnkatt, vilket i sina extrema former kan leda till bland annat andningsbesvär.
Det finns inte något särskild hälsoprogram för perser inom SVERAK, men både SVERAK och rasringen SPEXUS rekommenderar avel på perserkatter som har bred nos med öppna näsborar, som inte har trånga tårkanaler och som har släta ansikten utan veck.
Förr var den ärftliga njursjukdomen polycystic kidney disease (PKD) extra vanlig hos perser, men med hjälp av DNA-testing och medvetet avelsarbete har man till stor del lyckats utrota sjukdomen hos de svenska perserkatterna. Innan en perser används för avel bör den fortfarande testas för PKD, såvida inte båda föräldrarna har testat negativt.
Långhåriga katter har levt i Mindre Asien sedan mycket långt tillbaka och det är oklart exakt var någonstans de uppstod. Någon gång kring 1500-talet blev de kända i Europa, och så småningom blev det mycket trendigt bland överklassen att hålla sig med långhåriga katter. Det levde till exempel många långhåriga katter vid det franska hovet under 1700-talet. På den här tiden delades de långhåriga katterna i Europa in i två grupper: perserkatter som ansågs härstamma från Persien och angorakatter som ansågs komma från Turkiet och som fick sitt namn efter den turkiska staden Angra (nuvarande Ankara). Perserkatterna hade yvig päls medan angorakatterna hade längre och mer välordnad päls. Andra skillnader var att perserkatten hade en kort kropp medan angorakatten var slank och högbent, och perserkatten hade ett brett och runt huvud medan angorakatten hade ett trekantigt ansikte.
Exotic är en kattras som brukar benämnas som ”systerras” till perser, eftersom den påminner väldigt mycket om en perserkatt fast den är korthårig.
Den har ett lugnt temperament precis som en perser, kroppsbyggnaden är satt och nosen är kort. Rasstandarden följer perserkattens rasstandard, med undantag för att en exotic ska vara korthårig.
Exotic är ett bra val för den som gillar perserkattens temperament men inte vill behöva ägna sig åt omfattande pälsvård.