Dvärgpudeln är en av totalt fyra pudelraser:

• Storpudel (även kallad kungspudel), där mankhöjden ska vara 45-60 cm
• Mellanpudel, där mankhöjden ska vara 35-45 cm
• Dvärgpudel, där mankhöjden ska vara 28-35 cm
• Toypudel, där mankhöjden ska vara 24-28 cm

Det är storpudeln som är den ursprungliga pudeln. De mindre sorterna har avlats fram genom att man medvetet avlat på små individer.

När pudelaveln blev mer organiserad i Europa slutet av 1800-talet skiljde man bara på Stor pudel och Liten pudel, och gränsen mellan de båda varianterna sattes vid 42 cm mankhöjd. I början av 1930-talet delade man upp småpudlarna i Liten pudel och Dvärgpudel, och det är Liten pudel som så småningom blev den hundras som idag heter Mellanpudel. Gränsen mellan Liten pudel och Dvärgpudel sattes vid 35 cm. Det var först på 1980-talet som pudlar med en mankhöjd under 28 cm började räknas som Toypudlar istället för att bara vara extra små Dvärgpudlar.

En viktigt del i avelsarbetet med alla fyra raserna är att alla pudlar, oavsett ras, ska ha samma proportioner. En Toypudle ska alltså inte vara en liten knubbig pudel, utan bara se ut som om man krympt en Storpudel och behållit alla proportioner intakta.

Indelningen som vi beskrivit ovan gäller i Sverige och många andra delar av Europa. I visssa andra delar av världen gäller andra indelningar. Till exempel kör man i USA på indelningen Standard poodle (över 38 cm mankhöjd), Miniature poodle (28-38 cm mankhöjd) och Toy poodle (under 28 cm mankhöjd). Vid import av pudel gäller det alltså att man har stenhård koll på vad som gäller och vilket regelsystem som tillämpas av uppfödaren.

Dvärgpudel i Sverige

Hundregistret hos Jordbruksverket visar att det år 2018 fanns 9 949 dvärgpudlar registrerade i Sverige. Det gör dvärgpudeln vanligare än övriga sorters pudel. Det fanns för samma år drygt 5 000 vardera av hundraserna Mellanpudel och Storpudel i registret, samt 2 260 stycken Toypudlar.

Svenska kennelklubben

Svenska Kennelklubben placerar Dvärgpudeln i Grupp 9: Sällskapshundar. Detta trots att pudeln har sitt ursprung i arbetande hundar. Detta är inte ovanligt för hundar i Grupp 9, här hittar vi till exempel Cavalier King Charles Spaniel som har en bakgrund som jakthund, Griffon bruxellois som härstammar från stallhundar och Bostonterriern vars förfäder bland annat användes för att hålla råttor och annan ohyra borta.

Specialklubb och rasklubb

Inom SKK tillhör Dvärgpudeln specialklubben ”Svenska Pudelklubben”.

http://www.pudelklubben.se/

Hur stor blir en dvärgpudel?

Som nämnts ovan anger svensk rasstandard att Dvärgpudeln ska ha en mankhöjd på 28–35 cm.

Päls och färg

Pälssstruktur

Det finns två godkända pälssstrukturer för Dvärgpudel:

• Ullpudel. En dvärgpudel med denna pälssstruktur ska ha krusig och spänstig päls som gör motstånd när man trycker mot den med handen. Pälsen ska vara tjock och ymnig, med jämn längd och lockar av uniform storlek.
• Snörpudel. En snörpudel ska ha tät päls som bildar karakteristiska snören, vilka är minst 20 cm långa.

För båda pälsstrukturerna gäller att pälsen ska vara riklig, fin och ullig.

Färg

En dvärgpudel ska vara enfärgad och färgen ska vara jämn och mättad. Godkända färger är svart, vit, brun, grå eller aprikosröd (från ljust aprikos till djupt aprikosröd). Beige eller ljusare är inte tillåtet.

Dvärgpudel hälsa

Alla fyra pudelraserna är jämförelsevis friska hundraser. Under 1960-talet blev Mellanpudel och Dvärgpudel väldigt trendiga, vilket gjorde att oseriösa hunduppfödare avlade utan hänsyn till föräldradjurens hälsa. Framförallt innebar det att många pudlar med dålig mental hälsa kom ut på marknaden, vilket försämrade rasernas rykte. Numera är detta åtgärdat och det finns andra hundraser och blandraser som är mer trendiga och därmed mer lockande för de oseriösa uppfödarna.

Precis som hos många andra stora hundraser förekommer höftledsdysplasi (HD) hos de större pudlarna, däremot är det ovanligt hos Dvärgpudeln. Hos de mindre pudlarna är istället ögonsjukdomen progressiv retinal atrofi (PRA) vanligare.

Av 718 undersökta Dvärgpudlar i Sverige födda 1999 eller senare hade 1,8 procent PRA och 9,9 procent ledsjukdomen patellaluxation. Risken för grå starr låg på 3,5 procent.

Svenska Pudelklubben driver ett långsiktigt arbete med att förbättra pudlarnas hälsa ytterligare och få ned inavelsgraden. För alla fyra pudelraser gäller bland annat att de ska ha testat negativt för HD (stora pudlar) eller PRA (små pudlar) innan de används för avel.

Bakgrund

Pudeln var ursprungligen en av flera vattenapporterande hundar som användes vid jakt redan för många hundra år sedan. Sedan dess har den fått ytterligare arbetsområden, bland annat som cirkushund och tryffelhund. Idag hålls de flesta pudlar, oavsett storlek, som renodlade sällskapshundar.

Namnet pudel kommer från tyskans Pudelhund, vilket betyder ungefär ”plaskhund”, det vill säga en hund som är i vattnet.

Exakt var och när pudeln togs fram är oklart, men det var förmodligen i Medelhavsregionen någon gång under medeltiden. Från 1400-talet och frammåt finns gott om pudlar avbildade på tavlor, och i skrift omnämns de redan på 1200-talet.

Den äldsta svenska skrift vi känner till där pudeln omnämns som just pudel är från år 1771. Redan år 1753 beskrev dock Carl von Linné en hund som han kallade för dogg och vars beskrivning definitivt för tankarna till pudeln eller någon liknande vattenapporterande hund. ”Dogg, som eljest kallas Ängelsk, kjännes tydeligen från andra af sina krusiga hår, som likna ull, är allmänast swart til färgen. Som denne är mer lärachtig och trogen, så brukas han af krämare på resor; han gjör ock bästa tjänst i watten.”. Källa: Cynographia eller Beskrifvning om Hunden, av Carl von Linné