Hundrasen belgisk vallhund består av fyra olika distinkta varianter:

• Groenendael
• Laekenois
• Malinois
• Tervureren

De ser ganska olika ut eftersom både pälsstruktur och färg skiljer sig mellan varianterna, men det rör sig alltså om samma hundras.

Svenska kennelklubben

Svenska kennelklubben placerar belgisk vallhund i Grupp 1: Vallhundar, boskapshundar och herdehundar. Den här gruppen består av hundraser som har sitt ursprung i hundar som användes för att valla eller vakta tamboskap. Vissa hundraser är Grupp 1 används fortfarande för dessa ursprungliga uppgifter, medan andra nästan bara hålls som sällskapshundar numera. Det är också vanligt att polis, militär och vaktbolag använder sig av hundar från Grupp 1 i sin verksamhet. Så är till exempel fallet med belgisk vallhund.

Exempel på hundraser som ingår i samma grupp som belgisk vallhund är tysk schäferhund, shetland sheepdog, australian shepherd, border collie, briard, hollandse herdershond, welsh corgi cadigan och welsh corgi pembroke.

Rasklubb i Sverige

I Sverige finns Rasklubben för Belgiska Vallhundar (afbv.se). Den är öppen för alla fyra varianter av belgisk vallhund.

Bakgrund

Belgisk vallhund har sitt ursprung i hundar som användes som både vallhundar och vakthundar. I slutet på 1800-talet påbörjades ett mer organiserat avelsarbete och man fastställde en rasstandard med tre tillåtna pälsvarianter.

Uttseende

Mankhöjden för hanar är cirka 62 cm och för tikar cirka 58 cm.

Alla fyra varianterna av belgisk vallhund är medelstora hundar som utstrålar elegans och kraft.

Hanar brukar väga kring 25-30 kg medan tikarna ligger kring 20-25 kg.

De fyra varianterna

Groenendael – Långhårig och svart

Tervureren

Långhårig och röd eller grå fawn med svarta hårtoppar

Mailinois – släthårig röd fawn

Laekonois

Strävhårig röd fawn med spår av svärtning

Temperament

En belgisk vallhund är vaksam (som en typisk vall- och vakthund) och alltid redo att agera. Den är livfull och lekfull, och tycker om att lära sig nya saker. Det är inte konstigt att så många belgiska vallhundar jobbar som polishundar, inom militären, osv.

Det här är en självsäker och modig hund, och det märks i allt från kroppshållning till hur den agerar i olika situationer.

Pälsvård

Vilken pälsvård som rekommenderas varierar en del mellan de olika sorterna, men i allmänhet kräver en belgisk vallhund inte mycket pälsvård. Borstar man regelbundet kan man snart få ganska bra koll på hur ofta man behöver borsta just den här individen för att det inte ska bildas tovor. För många belgiska vallhundar är en eller två genomborstningar i månaden tillräckligt, utom under fällperioderna då man bör borsta oftare för att få bort lösa hår.

Schamponera bara hunden när det verkligen behövs för att den är smutsig, till exempel när den har rullat sig i något äckligt. I övrigt bör man låta pälsen sköta sig själv, eftersom överdrivet schamponerande ökar risken för hud- och pälsproblem.

Hälsa

Belgisk vallhund är en förhållandevis frisk och sund hundras.

Några exempel på områden som man bör vara extra uppmärksam på är:

• Höftledsdysplasi (HD)

• Armbågsledsdysplasi (ED)
• Osteochondros
• Epilepsi
• Bakre polär katarakt (en ögonsjukdom)
• Progressiv retinal atrofi (en ögonsjukdom)
• Kryptorchism (när en hane inte har två testiklar i pungen)